Planritning: så gör du

Vad planritningen visar

Tänk dig att du sågar av huset en bit över golvet och lyfter bort allt ovanför. Det du ser nedåt är planritningen: väggarna i genomskärning, fönster och dörrar i de väggarna, och rummen mellan dem. En ritning per våning.

Väggarna ritas i sin verkliga tjocklek och fylls i, så att de framträder tydligt mot rummen. Att en yttervägg är trettio centimeter tjock och en innervägg tio är information i sig — det visar vilken sorts konstruktion det är och var bärningen ligger.

Sådant som ligger ovanför snittet, till exempel ett loft eller en takkupa, ritas streckat. Det är en konvention som gör det möjligt att visa något som finns i rummet utan att påstå att det skärs av snittet.

Rumsnamn och areor

Varje rum ska namnges efter sin funktion: sovrum, kök, badrum, klädkammare. Det låter självklart men är ett vanligt påpekande, och namnen har betydelse — ett rum som kallas sovrum prövas mot andra krav än ett som kallas förråd.

Rumsareor anges ofta tillsammans med namnet. Arean som redovisas är den invändiga golvytan, alltså mätt innanför väggarna. Blandar man ihop den med ytan mätt till väggarnas mitt blir varje rum någon kvadratmeter för stort, och summan stämmer inte med byggnadens area.

För bostäder finns krav på rumshöjd, dagsljus och tillgänglighet som prövas i lovet. Ett litet sovrum utan fönster går inte igenom, och ett badrum där det inte får plats en vändcirkel för rullstol kan få anmärkning i ett nybyggnadsärende. För garage och förråd gäller inga sådana krav.

Måtten som ska finnas

Kommunen behöver kunna kontrollräkna byggnaden ur ritningen. Det innebär att husets yttermått ska finnas, i båda riktningarna, mätta vid fasadlivet. Det är de måtten byggnadsarean räknas ur och de som ska stämma med situationsplanen.

Utöver yttermåtten sätts de invändiga mått som behövs för att förstå planlösningen: rummens bredd och djup, och placeringen av bärande väggar. Måtten ritas som måttkedjor utanför huset, inte inne i rummen där de konkurrerar med rumsnamnen.

Fönster- och dörröppningar måttsätts normalt inte var för sig i ett lovärende, men deras placering ska framgå tydligt av ritningen. Bredden på entrédörren kan däremot behöva anges i ett bostadsärende, eftersom den prövas mot tillgänglighetskravet.

• Husets yttermått i båda riktningarna, vid fasadlivet
• Invändiga huvudmått per rum
• Måttkedjor utanför huset, inte inne i rummen
• Skala 1:100 och skalan utskriven på ritningen

Fast inredning och sektionsmarkering

Fast inredning i kök och badrum ritas normalt in: bänkar, spis, kyl, dusch, badkar, toalett och tvättställ. Skälet är inte att kommunen bryr sig om var diskmaskinen står, utan att inredningen visar att rummen faktiskt fungerar som de påstås göra. Ett badrum som ser rymligt ut på en tom ritning kan vara omöjligt att möblera.

Trappor ritas med sin verkliga form och med en gånglinje som visar riktningen upp. En trappa som bara markeras med en rektangel säger ingenting om den får plats, och trapphål mellan våningarna ska framgå på båda planen.

På planritningen markeras också var sektionen är tagen: en linje tvärs igenom huset med bokstäver i vardera änden, normalt A–A, och pilar som visar åt vilket håll man tittar. Snittet ska läggas där det säger mest, till exempel genom en trappa eller ett rum med snedtak.

Vid tillbyggnad: visa både före och efter

Bygger du till ska det gå att se vad som redan finns och vad som tillkommer. Vanligast är att befintliga väggar ritas grå eller tunnare och de nya svarta, med en förklaring på ritningen som talar om vilket som är vilket.

Många kommuner vill dessutom ha en uppmätningsritning av det befintliga huset som en egen handling — alltså huset som det ser ut i dag, utan tillbyggnaden. Finns gamla bygglovshandlingar i kommunens arkiv kan de fungera som underlag, annars får huset mätas upp. Det är ofta det mest tidskrävande momentet i ett tillbyggnadsärende, så börja med det.

Rivs något i samband med tillbyggnaden ska även det framgå, eftersom rivning kan vara en egen lovpliktig åtgärd.